Mexiko: Färgerna i Chiapas
Del av My Guide Network Sedan 2006 180+ destinationer
Mångfalden och färgerna i San Cristóbal de las Casas uppskattas bäst på marknaderna. Här samlas mayaner och hippies, europeiska turister och indiska handlare.
Det finns inga mayaruiner nära San Cristóbal de las Casas dit många turister kommer till Mexiko. De närmaste finns i Palenque, sex timmar bort med buss. Det ligger också långt från kusten, en attraktion för sol- och strandälskare. Ändå lockar och förför staden. De kullerstensbelagda gatorna med rader av färgglada enfamiljshus bjuder in till promenader, fasaderna av koloniala kyrkor fångar uppmärksamheten med sina intrikata mönster och det är omöjligt att dra bort blicken från den färgglada folkmassan. Även om majoriteten av befolkningen här består av ladinos, ättlingar till spanjorer och indianer, är det de moderna mayarna och besökarna som ger San Cristóbal sin unika färg. Förvånande nog hörs knappt engelska här, som är det lingua franca för de flesta av världens mest populära turistmål. Amerikaner, Mexikos närmaste grannar, undviker Chiapas med stor marginal och väljer istället de arkeologiska skatterna och stränderna i Yucatán eller Guatemala. San Cristóbal är den föredragna platsen för européer, särskilt fransmän, italienare och spanjorer. Många unga dras också till den zapatistiska myten. De kommer för att känna av atmosfären i staden där det berömda indianuppröret började 1994, även om idag andan av uppror främst är närvarande på T-shirts och vykort. Vissa människor kommer till San Cristóbal de las Casas för en tid, andra stannar några månader eller år. Hippies i 60-årsåldern hittar också sin plats på jorden här. På stadens gator är det vanligt att se män med grå dreadlocks eller håriga hästsvansar som sticker fram under slitna cowboyhattar.
Etno-tidskrifter
Indierna i Chiapas bor ofta i små byar och kommer bara till staden för att handla och försörja sig. Vissa som har blivit utvisade från sina samhällen flyttar till San Cristóbal eftersom de inte har något annat val. De flesta indiska kvinnor bär fantastiskt färgglada kläder, olika beroende på byarna. Med vanlig klädsel skulle de inte sticka ut bland mängden av coletas, som de kallas här. Indiernas rike är ett enormt bazar som sträcker sig runt en stor marknadshall, där handlare från olika delar av Chiapas säljer tortillas, frukter, blommor och många andra varor. Labyrinten av marknaden är uppdelad i sektioner: det största urvalet av grönsaker erbjuds i stånden inuti, mangon och avokados är bättre att hitta i gatumarknader, medan papayas och bananer hopas i sidogatan. Här och där kan man också köpa lerkärl, kannor, väskor och andra hushållsartiklar som är tillverkade av lokala hantverkare. Vägarna mellan borden är proppade med kunder, med fågelhandlarna trängande mellan dem, hållande levande höns hängande upp och ned i sina händer. I all denna röra kan endast det tränade ögat känna igen kläderna från olika byar. De tjocka kjolarna av rå ull avslöjar Chamulas kvinnor, de färgglada broderierna av blommor på blusar och sjalar är typiska för Zinacantán, medan de långa vita klänningarna med mönster av olika färger bärs av kvinnorna från Oxchuc.
Fruktpyramider
En leende flicka med en plisserad kjol, en vit blus med ett rikt broderat krage och en förkläde lutar sig mot den blå väggen i en mataffär. Hon är Elena från staden Amatenango. Hon är på platsen där kvinnorna från hennes by samlas. Även om hon går i skolan i träningsoverall och hemma med en enkel t-shirt och en kjol, bär hon alltid den traditionella dräkten till staden. Hon dyker upp här varje lördag för att sälja sina keramikprodukter. Det bästa är pengapåsarna, som i Chiapas förvånande nog har form av halmplattor.
Det finns inga mayaruiner nära San Cristóbal de las Casas dit många turister kommer till Mexiko. De närmaste finns i Palenque, sex timmar bort med buss. Det ligger också långt från kusten, en attraktion för sol- och strandälskare. Ändå lockar och förför staden. De kullerstensbelagda gatorna med rader av färgglada enfamiljshus bjuder in till promenader, fasaderna av koloniala kyrkor fångar uppmärksamheten med sina intrikata mönster och det är omöjligt att dra bort blicken från den färgglada folkmassan. Även om majoriteten av befolkningen här består av ladinos, ättlingar till spanjorer och indianer, är det de moderna mayarna och besökarna som ger San Cristóbal sin unika färg. Förvånande nog hörs knappt engelska här, som är det lingua franca för de flesta av världens mest populära turistmål. Amerikaner, Mexikos närmaste grannar, undviker Chiapas med stor marginal och väljer istället de arkeologiska skatterna och stränderna i Yucatán eller Guatemala. San Cristóbal är den föredragna platsen för européer, särskilt fransmän, italienare och spanjorer. Många unga dras också till den zapatistiska myten. De kommer för att känna av atmosfären i staden där det berömda indianuppröret började 1994, även om idag andan av uppror främst är närvarande på T-shirts och vykort. Vissa människor kommer till San Cristóbal de las Casas för en tid, andra stannar några månader eller år. Hippies i 60-årsåldern hittar också sin plats på jorden här. På stadens gator är det vanligt att se män med grå dreadlocks eller håriga hästsvansar som sticker fram under slitna cowboyhattar.
Etno-tidskrifter
Indierna i Chiapas bor ofta i små byar och kommer bara till staden för att handla och försörja sig. Vissa som har blivit utvisade från sina samhällen flyttar till San Cristóbal eftersom de inte har något annat val. De flesta indiska kvinnor bär fantastiskt färgglada kläder, olika beroende på byarna. Med vanlig klädsel skulle de inte sticka ut bland mängden av coletas, som de kallas här. Indiernas rike är ett enormt bazar som sträcker sig runt en stor marknadshall, där handlare från olika delar av Chiapas säljer tortillas, frukter, blommor och många andra varor. Labyrinten av marknaden är uppdelad i sektioner: det största urvalet av grönsaker erbjuds i stånden inuti, mangon och avokados är bättre att hitta i gatumarknader, medan papayas och bananer hopas i sidogatan. Här och där kan man också köpa lerkärl, kannor, väskor och andra hushållsartiklar som är tillverkade av lokala hantverkare. Vägarna mellan borden är proppade med kunder, med fågelhandlarna trängande mellan dem, hållande levande höns hängande upp och ned i sina händer. I all denna röra kan endast det tränade ögat känna igen kläderna från olika byar. De tjocka kjolarna av rå ull avslöjar Chamulas kvinnor, de färgglada broderierna av blommor på blusar och sjalar är typiska för Zinacantán, medan de långa vita klänningarna med mönster av olika färger bärs av kvinnorna från Oxchuc.
Fruktpyramider
En leende flicka med en plisserad kjol, en vit blus med ett rikt broderat krage och en förkläde lutar sig mot den blå väggen i en mataffär. Hon är Elena från staden Amatenango. Hon är på platsen där kvinnorna från hennes by samlas. Även om hon går i skolan i träningsoverall och hemma med en enkel t-shirt och en kjol, bär hon alltid den traditionella dräkten till staden. Hon dyker upp här varje lördag för att sälja sina keramikprodukter. Det bästa är pengapåsarna, som i Chiapas förvånande nog har form av halmplattor.
Genom Local Expert Mexico
