Mexikansk matlagning: Tortilla - dagligt bröd
Den snabbmats-tortillan har jämna kanter - ett tecken på att den var förberedd av en maskin, inte en människa. Oftast friterad och fylld med infernaliskt kryddig kött, ska den likna en burrito från norra Mexiko och Texas. Det som denna rätt har gemensamt med originalet är att pannkakan är gjord av vetemjöl. Tortillan, å sin sida, är gjord av majs-masa. Indianerna lärde sig om vete från européerna, och européerna upptäckte smaken av majs när de upptäckte Amerika. Så smaken utbyttes. Det de har gemensamt är formen av en pannkaka som grillas på en het platta.
Geometrin av pannkakan
Gatorna i Tenango del Aire, en stad en timmes bilfärd från Mexico City, ljöd av musik, dofterna av mexikanska specialiteter och den unika atmosfären av en fiesta. Det var där jag såg tortillor göras för första gången. Kvinnorna rev av en liten bit i taget från en stor degklump. Jag kunde inte tro hur snabbt den snurrade i skickliga händer, och förändrades från en formlös massa till en rund kaka. Det verkade som barnlek. Jag frågade om jag fick prova. Jag blev förvånad över hur mjuk degen var, hur klibbig den var. Första gången jag försökte var det en absolut fiasko och de indiska tjejerna skrattade. Andra gången jag försökte fick jag till en pizzabotten som var så tjock som en cirkel och skämten var oändliga. Jag fick en metallanordning. Allt jag behövde göra var att placera degbollen i folien. Lägg den på den nedre delen av maskinen, tryck ner den övre delen. Pajerna kom ut jämnt, men det tog ett par försök att få dem ur folien. De hade något vågiga kanter - ett tecken på att de var handgjorda. Vi slängde dem på en het bakplåt och de gräddades på nolltid. Jag fick veta att de smakar helt annorlunda än de köpta. De serveras varma, inslagna i en duk, så att de inte kallnar eller torkar ut, och så att de behåller den unika doften av färska tortillor. Det är därför att i stora städer säljer bagerier degen för tortillor, så att man kan baka pannkakorna själv hemma.
Gamla och Nya Världen
Zocalo - hjärtat av världens största metropol - Mexico City. Det fick sitt namn av Cortez conquistadorerna - efter Mesquites, som allmänt kallas azteker. Efter deras huvudstad Tenochtitlan skulle det inte lämnas en sten oflyttad, de ville radera de minsta spåren av civilisationen som hade förvånat européerna. Presidential Palace och katedralen står bredvid ruinerna av gamla pyramider och tempel. I torget passerar stressade affärsmän med portföljer schamaner, turister stannar till vid dansande indianer. Doften av avgaser blandas med aromen av grillat kött och den svaga doften av majskakor. Från stora korgar tar kvinnor fram tostadas - tortillor som är gräddade till krisp. De breder ut bönpasta, lägger till lökar och bitar av tomat. Sedan urminnes tider har majskakorna varit Mexikos dagliga bröd.
Freskerna i ruinerna av prekolumbianska städer, som noggrant studeras av forskare, avbildar majs på otaliga sätt. Sånings- och skördetiden var kopplad till festivaler och offer. Mesquites trodde att deras förfäder var skapade av majsdeg och gudarna blod. Än idag förbereder mexikaner fortfarande sina tortillor enligt det gudomliga receptet. Endast att blodet har bytts ut mot vatten med kalk. Majskärnorna blötläggs i det. På så sätt fick invånarna i prekolumbianska Mexiko, där det inte fanns någon mjölk, kor eller ost, i sig rätt mängd mineraler. Majs som förbereds på detta sätt kräver ingen lång tillagning och behåller alla sina vitaminer. Den används för att göra nixtamal, en deg för tortillor. I prekolumbianska troer var människan och majs en. På samma sätt dog de för att återfödas och överleva tack vare nästa generation. Majsen tillskrevs mänskliga känslor. Därför, för att lindra sin rädsla för att bli kokt, lyftes ord av uppmuntran till dess mun och viskades till kolvarna. Och fortfarande, när mexikaner ber i sina böner "Ge oss vårt dagliga bröd, Herre," tänker de inte på uppsvällda bröd utan på små majskakor.